Jaktiyttermalung.blogg.se

Jag går just nu i väntans tider... 

Väntar på både det ena och det andra!

 

Både på trevliga och mindre trevliga saker! 

Nästa vecka hoppas jag få svar på alla saker!

 

Tyvärr blev nog slutet på denna jaktsäsongen förstörd för en vecka sedan, då jag slet av korsbandet under fotbollsträning!

 

Men man vet aldrig!
Nog har jag haltat ut på jakt förut!
Så en sväng efter en bäver eller räv ska jag nog klara av! 

 

Mohaha!

Men det kan nog bli lite stiltje här på bloggen ett tag!

Ha det fint så länge!

 

/Anders

Jag kan varmt rekommendera en film enligt länken nedan:

 

 

Handlar om älgjakt med löshund, eller älgjakt med jämthund kan man väl säga.
Mycket spännande ansmygningar i olika miljöer och väderlek.

Riktigt trevligt om man gillar älgjakt.

Det var en perfekt vintermorgon. Termometen stod på -12 grader och väskan var packad med te, smörgås och ammunition.
Det hade snöat och blåst igår, så förutsättningarna var inte helt perfekta. Upplegan som fanns på fredagen hade på lördagen delvis blåst ned ur träden. Vinterlandskapet hade förändrats. På den norra sidan av träden fanns snön kvar. På den södra var all snö bort och allt var helt grönt.

 

Jag hoppade in i bilen och körde ut den ur garaget. Packade in skidor, vapen och allt annat som man behöver för en dag i skogen och började transportera mig ned mot Yttermalung för att plocka upp morfar (Inge). Denna gång hade vi planerat att tillsammans ta en tur till Brunnberg, för att undersöka fågeltillgången där, något som skulle visa sig vara fel val.
Redan på vägen dit kände vi att vi valt fel. Efter en stund i bilen, då vi passerat Sillerö, uptäcker vi fyra orrar i en björk efter vägen och börjar svära över modernaturs ironi. Efter ytterligare ett antal km i bilen sitter det ytterligare 3 st och vi börjar bli än mer uppgivna... Tilläggas kan att jag dagen innan var precis i närheten av dessa ställen och skidade kilometervis i snöstorm utan att se så mycket som en fjäder...
Inte nog med det! Vi lyckades, på tal om ingenting, också se en älg.

 

Efter ca 40 minuter i bilen och körning på oplogad väg in till Brunnberg stannade vi på den vanliga rastplatsen där vi samlas på älgjakten. Temperaturen visade sig här vara något varmare och vi förstod att vi äntrade en perfekt dag vädermässigt. Vi packade ut skidor och stavar, vapen och väskor, kikare och GPS:er och allt annat som vi skulle frakta med oss, och började vår tur ned i skogen, mot myrarna nedanför.
Då vi åkt i sisådär 30 minuter började i alla fall jag förstå att vi var på ett utomordentligt fint ställe för tjäder. Hittar vi ingen här, så hittar vi nog ingen någonstans överhuvudtaget. Efter 4,5 timmar som spårarer i några dm snö fick jag äta upp det där, då vi varken sett, hört eller anat närvaron av ens en liten orre. Dock hade vi varit med om en utomordentligt fin dag. Vädret var på vår sida, och inte optmalt för toppjakt, men vad gör väl det?

 

  

Vita skogar och nästan skare nere på myrarna. Vi åkte tyst över Kvarnsjön och begrundade de vackra vyerna.
Ungefär som Klas Ingesson säger i filmen där de jagar ripa på fjällen: "Det här borde alla se, tyvärr är det väl bara 1% av sveriges befolkning som någonsin får se detta vackra landskapet" (R.I.P Klas).
Vi tog det lugnt och spanade överallt. Fina myrar med nästan enbart tallskog, men också med insprängda björkridåer bland dessa tallar. Någonstans här ute måste det finnas en eller flera tjädrar. "Och så vitt jag vet sitter dom fortfarande där... å luktar... på blommorna...!" Nejdå, men inte fick då vi varken skjuta eller se någon.

 

 

Efter en lång färd hem (3,5 km) efter Fjällvägen som var täckt med ett lager av 3 dm lössnö åkte vi tomhänta hemåt. Dock efter en trevlig och oerhört fin dag. Det visade sig att jag och morfar hade åkt ca 8 km i lössnön. Morfar som dessutom fyllde 70 år i december! Inte illa!

 

Tack för detta år tjädrar. I år lurade ni mig, men nästa år kanske turen är på min sida!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Snart dags att hitta ut i skogen!

Måste bli en tjäder i år i alla fall!!!

 

Nu kör vi! 

Höj!

 

Då var ännu en helg slut, överstökad, den gick alldeles för fort. Tiden går så otroligt fort, den rusar förbi, och man försöker bara hänga med. Följa strömmen...
Denna helg spenderades i Småland, nära gränsen till Östergötland.

Jakt stod på schemat och beslutat villebråd var vildsvin, kronhjort, dovhjort och räv!

 

En fin morgon, med de första minusgraderna i Sågartorp sedan nyår. Klart väder och lugnt och stilla på morgonen.
Klockan var ställd på 05.30 för att vara på den säkra sidan. Uppstigning, påklädning, fixade te i termosen då jag inte riktigt blivit vuxen än!

När klockan var 07.00 rullade VW Amaroken ut från gårdsplanen. Bil och flak var fullastade med två hundburar, tre förväntansfulla jägare och bössor, elektronik, matsäckar och annat bråte som man måste ha när man ska jaga i dagens läge.

Bilen styrdes söderut, förbi Gamleby, förbi Västervik och ca 3 mil till, och vi landade på ett ställe som heter Blankaholm.

Dagens jaktvärdar var den härliga dansken Erling och Johannes G. Dessa båda herrar hade god kontroll på jakten, även om det senare skulle visa sig att det kom lite smolk i glädjebägaren, då vissa jägare hade problem med nervryck i pekfingret... Men nåväl.

 

 

 

Första såten var en stor såt. Fem hundar släpptes in på strategiska ställen för att driva viltet till den för dagen nio personer starka passlinan. Det dröjde inte lång stund från dess att alla var på pass tills första hundskallen kunde höras i fjärran, då jag satt långt bort från händelsernas centrum till en början. Det dröjde inte heller lång stund innan det hände något, två stänkdjur kom nerför branten framför oss, mig och min högra passgranne. Det var en Kronhind med sin kalv/smalhind i sällskap. Tyvärr för min del gick de på höger sida om passgrannen, den motsatta sidan mot vart jag satt och det dröjde heller inte länge förrän första skottet small i denna såte. Ett skott, två skott, tre skott. Kronkalven stod fortfarande upp... Vad hände egentligen. Efter det följde någon minut av förvirring, men kronkalven låg ned. Passkytten gick fram för att förskona viltet från plågor och det hela var efter någon minut avklarat.

Samtidigt som passgrannen var nere vid kronkalven, helt öppet på gärdet, kom det en älg. Den kom sakta ut snett framför mig till vänster, i hörnet där de alltid kommer ut, på ca 70 meters håll. Den stannade till och tittade åt mitt håll, och mot passgrannen som stod böjd över kronkalven. Älgkon tog sedan ett vigt hopp över taggtrådsstängslet och började i sakta trav ta sig ut på min vänstra sida. Tyvärr för min del tog den det lugnt och fint. Den visste mycket väl att den var fredad idag...

 

Efter någon ytterligare halvtimme då Texas drev ut vad vi tror var en Kron av något slag ut ur såten där ingen satt small det ytterligare ett skott. Denna gången inne i såten. Jonas M ropade på radion. "Jag har skjutit på en kronhind, men de fortsatte... Det kom två i sällskap och jag sköt på den siste". Efter någon minut rörde det sig långt bort på min vänstra sida. Betydligt närmare min vänstra passgranne denna gång. En ensam, stor Kronhind passerade över gärdet i bra fart. Det måste ha varit en av de Jonas såg tänkte jag, men då måste den andre ligga. Efter någon minut visade det säg att så var fallet, och Jonas hade skjutit sitt 10:e kronvilt om jag förstår det rätt!

Efter detta hände inget mer spännande på min kant utan det som hände var att två passkyttar hade någon typ av skjutövning med skarp ammunition på andra sidan såten, då en stackars räv fick smaka på 9 st skott innan det var avslutat. Snacka om kanonad.

Efter sedvanligt arbete, då man fick vara med och dra ut Jonas Kronhind så att man blev svettig återsamlades vi och planerade inför såt nr 2.

 

 

 

 

Såt 2 bjöd inte direkt på något speciellt för egen del och ingen sköt något heller. Jag såg ett rådjur som kom skuttande och jag anar att jag såg en räv som sprang i full fart genom granskogen till höger om mig på relativt långt håll.

 

 

 

Så till dagens höjdpunkt, men även dagens mindre lustiga händelse.
På jaktmarken där vi jagade finns en vass. Ett perfekt tillhåll för vildsvin, vilket också hade visat sig i förra såten som gränsar till vassen, då en av hundarna gått ut dit och skällt ståndskall.
De bestämdes att pga isen ute iv assen ville ingen släppa någon hund dit och det bestämdes att vi skulle ställa ut passkyttar runt vassen och tre st skulle gå genom vassen för att försöka få ut grisarna som vi visste att låg och tryckte därinne. En av de som fick äran att traska in i vassen var självklart Victor.

När utsättningen av passkyttarna var klar, och jag hade fått ett trångt pass väldigt nära vassen, började "drevkarlarna" att gå och föra oväsen i den frusna vassen. Efter en inte allt för lång stund skrek de i radion att gris var på benen. De var vid detta tillfälle inte alls långt från mig och jag hörde tydligt prasslet i vassen och den övre isskorpan som brast när vildsvinen for iväg! Självklart åt fel håll. De stack ut över åkern förbi en annan passkytt som lyckades fälla en gris av de två som for förbi. Drevet i vassen fortsatte och det tog inte många minuter till innan nästa gris var på benen. Denna gång var de fler. Närmare bestämt 4 st. De gjorde en sväng runt drevet och smet ut mellan dem och gick bakåt. Ett tag hörde man rasslet av deras framfart i vassen, inte alls långt från mig nu heller, men så blev det tyst... Knäpptyst. Man kunde höra bilarna från den intilliggande E22:an tydligt. Inget annat hördes. Drevkedjan (tre man) gick runt och tog omtag. Grisarna var fortfarande kvar i vassen. Victor, Johannes & Jocke gick in igen, och det blev fart direkt. En brungris flög ur vassen bakåt, passkytten som stod där sköt, men det blev en konstaterad bom. Resterande grisar gick framåt i bra fart, men stannade sedan tvärt. Drevet fortsatte och de gick upp de igen, och nu blev det ännu bättre fart.
De tre kvarvarande grisarna fortsatte i vassen mot ett ställe där vassen var relativt låg och helt plötsligt small det, två skott. Vad hände. Någon sköt rakt in i vassen, totalt förbjudet, livsfarligt, något som inte får hända. Dessutom med en isskorpa och Jonas M i skottlinjen och långt håll. Risken för rikoschetter var brutalt stor. Som Victor uttryckte det: "Vi kunde lika gärna ha haft nån med i en kista hem..." Dessutom till ingen nytta, då skotten var bom.

 

En gris av de tre som drog iväg blev kvar på platsen efter skott, ett skott som också det var rakt in i vassen, och de andra försvann spårlöst. Ingen vet vart de tog vägen eller vad som hände, men borta var de...
Men tyvärr blev stämningen lite sådär efter det huvudlösa skyttet och jag hoppas att skytten/skyttarna fick sig varsin avhyvling av jaktledaren, för så får det inte gå till.

 

Efter detta spektakel tog vi lite fika och laddade inför den sista såten. Där hände dock ingenting av värde, förutom att det sprutade ut rådjur och vi såg några älgar. Själv såg jag ca 7-8 rådjur. Inget skjutbart och inget skjutet i den såten. 

 

Så var dagen slut och efter en kort samling drog några av oss iväg för att slakta dagens fångst hemma hos Erling. Två kron & två vildsvin. Räven fanns det inget kvar av...

 

                          

 

 

 Dag 2

 Dag två var förpassad till Victors hemmamark skulle man kunna säga. Hemma i Härnum med omnejd.

Vi skulle börja med en såt ner mot Storsjön, där grisarna brukar ligga. Bortskämd som jag är så fick jag drömpasset, Kungatornet. Det är där de ska ut. Ligger det något vilt inne i såten så ska de ut den vägen. Tornet står i den bakre kanten av ett stort gärde. Det är ett stort gärde som sträcker sig många hundra meter från sjökanten och upp till vägen. Lite i den övre kanten, på mitten av det övre gärdet står Kungatornet, utsikten är bra och man ser väldigt långt ut över gärdet.
Både Victor och Jonas gick med sina hundar, Texas och Alva. Efter en stund blev det jakt. Alva hade hittat något mitt i såten och man hörde på skallen att det närmade sig, pulsen ökade och bössan var beredd. Det kom närmare och närmare och när jag förstod att det var påväg ut rakt i famnen på mig gjorde jag mig redo. Jag såg något skymta i skogen på andra sidan åkern och ut ur skogen... skuttade ett rådjur. Det kom rakt på mig. Hade inte tornet stått där hade det sprungit på mig. Jag hade kunnat slängt mig ner på den och brottat ned den med bara händerna.

Efter detta fick Texas tag på en räv, som troligen måste ha smitit ut framför näsan på mig. I ett dike eller bakom den sträng av högt gräs som fanns på andra sidan gärdet från mig. Typiskt.
Inget mer fanns inne denna såt och vi avslutade och tog oss en slurk ur termosen, innan nästa skulle dra igång.

 

 

Nästa drev fick bli Storskogen. Där finns ett par bra planteringar där framförallt hjortar brukar ligga och trycka.

Jag, Pelle och Mario tog oss ut på passen nära gränsen till grannen. Tre bra och fina pass där viltet brukar vilja smita ut, vilket skulle visa sig säkert. Liksom vid övriga jakter dröjde det inte alls länge innan det blev jakt. Alva fick tag på, vad vi tror var ett gäng hjortar, som stack iväg och lyckades undvika oss och drog ut över ett mindre gärde till vänster om Pelle, dock utom synhåll. Tyvärr fick Alva och Jonas bryta efter detta då Alva inte verkade må bra och de drog sig tillbaka till bilen. Nu var det bara Texas kvar i såten och efter ungefär en halvtimme av tyst kontemplation i den tysta men blåsiga skogen blev det upptag. Texas jagade fint förbi en dovhind på Marios pass, som dock inte ens hann reagera innan hjorten var förbi skjutgatan. Resten av såten var tom.

 

 

Tredje akten för dagen drog, efter lite snabb diskussion, igång i området ner mot Ommen. Där fanns ett par fina planteringar förstod jag på jaktvärdarna där grisarna brukar ha sitt tillhåll. Något som skulle visa sig vara sant, då det var grisar inne.

Jag gick sakta till mitt pass som var ca 100 meter upp efter vägen från samlingsplatsen. I en kurva uppe på en liten häll på vägkanten skulle jag stå, visade Victor mig. Efter detta hoppade han in i bilen och fortsatte till det ställe där han skulle släppa Texas. "Då släpper jag" hann jag höra medans jag försökte hitta en bättre position på hällen vid vägkanten och det hann inte gå mer än någon minut innan det började skälla. Ett rungande ståndskall med riktigt grova skall ekade över området. Det var inte alls långt ifrån mig och jag rykte till, och flyttade mig lite närmare till höger varifrån skallen kom. Efter en stund hörde man Victor skrika i radion, "en stor svart gris som attackerade hunden!!!". Så med det gick det lös. Det bröt ut rakt över ett långsmalt gärde jag hade framför mig. Det passerade över gärdet framför mig på ca 250 meters avstånd. En riktigt stor gris, som måste ha varit en galt kom rusandes med Texas i hasorna, inte mer än 5-10 meter bakom. Grisen rusade vidare och in i nästa plantering och där blev det stopp igen, men inte så länge. Det drog iväg igen. Rakt ned mot Mario nere vid sjön. Precis innan det skulle bryta ut ur granplanteringen framför tornet han satt i vek det av och gick i kanten upp mot "sandlådan". Tyvärr var inte den vassaste skytten placerad där och galten lyckades smita ut vid honom, ca 100 meter till vänster om mig nedanför en kurva, så jag såg den aldrig.
Då grisen var ute ur såten släppte Texas relativt snabbt och återvände till Victor.

 

Det skulle dröja ett tag innan det hände något mer av intresse. Och fort gick det. När Victor började närma sig slutet av såten hittade Texas något i en plantering alldeles framför Mario. Tre skall från Texas och sen PANG! Ett skott och Gyltan låg död på stället. Ingen hann förstå vad som just hade inträffat, men en gris låg i alla fall. Efter att Victor var klar i såten avbröt vi och drog fram grisen. En 60-70kg gylta.

 

Vi hade lite tid på oss innan mörkret skulle börja dra in och vi bestämde oss för en snabb, liten såt. Liten, men tät som helvetet enligt Pelle och Victor och det brukar kunna ligga grisar där. Jag tog plats i ett jakttorn ner mot Ommen och med Pelle till höger om mig längst ned vid sjökanten. Victor gjorde ett försök bland några rasade granar nere vid sjön, men där var det tomt. Texas sökte då ut uppåt mot vägen, och där kanske 70 meter in blev det återigen ett rungande ståndskall. Victor gick på och efter 5-10 minuters skallt drog det iväg. Rakt mot vägen. Rakt på Mario igen. En stor svart gris kom tjurrusande över vägen och han fick iväg två skott. Ingen reaktion på grisen som bara fortsatte. Texas låg efter och följde den en bit efter med skall, men gav sig sedan. Under tiden som Texas fortsatte skälla, fick jag order att rusa ner från tornet, upp över gärdet, passera vägen och snabbt ta mig ner till Kungatornet. Jag skyndade mig allt vad tygen höll, men det visade sig att grisen valt att ta andra hållet och min rusning blev meningslös när Texas återvände till Victor.
En ordentlig skottplatsundersökning gjordes och Victor spårade grisen i den lilla snö som fanns på vissa fläckar i skogen, utan att kunna se något blod. Efter en längre spårning konstaterade vi bom och när mörkret började driva in var denna dag över.

 

                                                  

 

 

Ännu en fantastisk dag var över i mitt drömlandskap. Ett jaktlandskap utöver det vanliga. Jag är lyckligt lottad som har fått vara med om detta och att få vara med och lära mig av dessa fullfjädrade jägare och skyttar.
Ännu ett utomordentligt besök var till ända.

Efter att ha slängt in grisen i Amaroken bar det av till Blågården för lite mat innan hemfärd. Efter ännu en gudomlig måltid i köket i Blågården i Härnum var sagan slut för denna gång.

Det blir ett så abrupt slut när man måste lämna så fort för att sitta i bilen i fem timmar. Efter en sådan helg hinner man fundera och tänka mycket på dessa timmar i en bil, och många tankar snurrade. Både om framtiden, nutiden och det som en gång varit, allt man varit med om i helgen och alla drömmar man fått uppfyllda. Alla trevliga människor man träffat som man aldrig trodde att man skulle se igen. Nya vänner, nya platser som man börjar lära sig namnen på.

 

När bilen rullar ut från Härnum och jag lyser med lampan ut i mörkret över gärdet står där tre dovhjortar och det summerar liksom alla intryck och så fort man svänger ut på E22:an med riktning norrut längtar man tillbaka.

Det är något speciellt där nere. 

Jakten såklart, människorna, den härliga dialekten, det böljande landskapet och den perfekta biotopen. Allting smälter samman och det känns som att jag är hemma när jag kommer ner. Dels blir man så bortskämd av alla, så man vet inte hur man någonsin ska kunna bjuda tillbaka, men man blir också välkomnad av allt och alla. Naturen tar emot en med öppen famn. Det brutna landskapet med de höga bersklipporna i Uknadalen, de stora fälten och de stora vassarna ner mot havet...

 

Jag hoppas vi ses igen Småland och vem vet. Kanske blir jag kvar någon gång.

 

 

Hur skulle man då kunna sammanfatta jaktåret 2014/2015 såhär långt för min egen del?

 

Det har gått bra och det har gått dåligt. Då jag väl jagat har det gått oerhört bra och jag har haft tur.
Men det har även varit tungt vissa perioder, som när jag missad älgjakten i yttermalung, vilket dock var ett medvetet val, men det var tungt när man satt där på jobbet och visste att alla var ute... Det får aldrig hända igen!!!

Det var väldigt dåligt väder på jakten i Brunnberg men jag fick ändå skjuta min första älg, vilket var riktigt roligt och en spännande situation.

 

Under hösten innan älgjakter var jag på flertalet jakter på flera olika ställen. Främst hade jag turen med mig i Småland hos bästa jaktvärden Victor (måste tacka Leif också för mitt livs gris), men även i Borlänge på jaktmarken där. Jag lyckades skjuta mitt livs andra bock. Inget monster, ingen stor-trofé, men det var en bock i det torn jag och Kim snickrat ihop själva, så det var lite speciellt.
I Småland har jag haft turen med mig varje gång, jag har under sommar/höst lyckats skjuta två st dov en jättegalt på 146kg, samt sett brutalt mycket vilt. Smugit mot åtlar där det bev för mycket för blåsan, så idiot som jag var stod jag och pinkade med grisar framme på åteln, det glömmer jag aldrig!! Grisarna har smugit förbi oss i mörkret på 7 meters avstånd och vi har jagat gris på åkrar i totalt mörker. Jag har lyckats missa ett upplagt läge på gris i midjehögt vete.
Dessutom fick Morfar Inge skjuta sin första dovhjort. Riktigt kul.

I Yttermalung och Brunnberg måste jag också säga att det har gått bra. Som nämnt ovan har jag skjutit min första älg. I våras lyckades jag också skjuta min första bäver samt guida Victor och Jonas till deras första, vilket var extra roligt.

 

Som jag nämnt ovan har jag många att tacka för många trevliga situation.
Victor, Leif, Jonas, Kim, Inge, Christer, Peo G... Alla har gjort oerhört mycket för att jag ska ha kunnat vara med om dessa upplevelser. Det är bara att tacka och bocka.

 

 

 

Jag har så många fina minnen där nerifrån så att jag knappt kommer ihåg alla!

http://forum.robsoft.nu/ - Ett rent jakt- och skytteforum där information om allt finns. Googla på någon jaktrelaterad fråga och detta kommer garanterat att komma upp på första sökträffen. Här finns svar på alla frågor, köp och säljes samt annat smått och gott. Laddningsdata från forummedlemmar, etc.

 

http://www.jaktsidan.se/ipb/ - Också ett jaktforum med mycket bra information. 

 

http://www.allbinos.com/ - En sida med diverse tester och jämförelser av kikare. Både jaktkikare, kikare för fägelskådare och kikare i alla prisklasser. Här finns allt testat, från det bästa till det sämsta.

 

Egun.de - En hemsida för de som är lite internationella. En sida som ebay eller tradera fast med enbart jaktprylar. Ofta kan man hitta bra begangad optik till bra priser. SE BARA TILL ATT SÄLJAREN FINNS OCH ÄR SERIÖS. Detta ser man oftast på hur aktiva de är samt omdömen från andra på deras profil.

 

http://www.aliexpress.com/ - En hemsida där man kan köpa billiga kinesiska produkter, Jag har beställt ficklampor och jag vet de som beställt åtelkameror. Det bästa är att priset ofta är en bråkdel av vad priset är på samm produkter i Sverige. Fri frakt som dock kan ta några veckor. Tänk också på att det kan tillkomma tull och moms på priset.

 

Bara exempel på några stycken hemsidor som kan vara intressanta att känna till!!

Fick tillfälle att efter en veckas sjukdom ta mig en liten kort runda i yttermalungsskogarna på årets julklapp.
Jag har tydligen varit snäll, då tomten kom med ett par nya turskidor av märket Peltonen till mig på julafton. Då snön från och till har lyst med sin frånvaro har jag inte kunnat testa dem förrän nu, men idag var det alltså dags.

 

De funkade hur bra som helst. 
För övrigt så är dessa räfflade under, vilket verkade vara en bra idé. När man använde de tidigare jag hade så kom ofta det "bak-hala" som ett brev på posten men om det nu var skidorna eller snön som gjorde det vet jag ej, det var i alla fall inte det minsta bak-halt idag!

 

Tyvärr, eller ska man säga som tur var, lyckades jag inte få med något byte hem. Inte en fågel så långt ögat såg. Visserligen var det en väldigt kort tur, så chansen för att se fågel var relativt liten.
Snöläget är bra. Dock saknas en del upplega, som gör att spaningen efter fågel blir svårare. Det är ju såklart trevligt också med utmaningar, så det går bra ändå.

 

Här nedan ser ni några bilder från mobilkameran. 

 

     

Var idag på besök på min första hundutställning.

Var faktiskt riktigt intressant och intresset för att skaffa en egen liten jämte minskades inte direkt.

 

Jag blev mest stående kring Ring nr 3 där jämthundshanarna höll till. Blev en rätt lång dag ståendes och tittande på fina hundar. 

Då jag aldrig varit  på något liknande tidigare tog det ett tag innan jag kom in i och förstod hur det hela gick till, men när poletten tillslut trillade ner, så verkar det inte vara så krångligt alls.

- In i ringen, mät, kolla tänder, spring ett par varv, stå still så domaren kan titta och... få ett "excellence". Något som domaren var relativt givmild med idag, speciellt i jaktklass. Väldigt många fina hundar tyckte domaren Petra Högberg!

 

Elgstöas Grey tog hem priset för bästa jämthundshane, tätt följd av Ryvikens Qiro! Grattis Henrik till det. Qiro var den enda hund som ställde upp i champion-klassen. Kul att se.

 

Här nedan har jag sammanställt en beräkning av ungefärlig framförhållning vid olika hastigheter på målet.
Självklart påverkas framförhållningen av många faktorer, men denna sammanställning ger enbart en liten fingervisning.

 

Använd kula vid beräkningen är en Norma Oryx i kaliber 308 win (10,7 gram) med utgångshastighet ca 835 m/s vid mynningen. Avstånd till målet framgår av nedanstående tabell.
Sammanställningen främst mtp älgens hastigheter, som enligt uppgift har en högsta hastighet i full galopp på ca 60 km/h.

 

Den kan ju vara någon hjälp för någon. 

 

Det som krävs är träning och åter träning, samt att man studerar djuren och hur de beter sig.
Det gäller ju att man ska på ett så humant och snabbt sätt som bara går skjuta djuret.
Det är ju ändå ett levande djur.

 

 

På grund av flytt och andra omständigheter har bloggen varit nedlagd eller inaktivt under en tid.

 

Nu känns det däremot som att det är dags att återuppta aktiviteten på bloggen och bjuda på de eventuella natur- och jaktupplevelser som man är med om.

 

Nu var det evigheter sedan jag skrev något på den här sidan. På grund av oväntade händelser, minskad lust och andra personliga händelser har helt enkelt inte orken funnits till att skriva något här. Däremot finns en hel del att berätta. Vi har Härnum alá 2013, septemberjakt på älg, en hälg med rådjursjakt i Borås och vi har den ordinarie älgjaktsveckan.

 

Jag tycker att vi börjar försöka ta oss igenom de otaliga minnen som skapats hittills under hösten, och jag tycker att vi börjar med det senaste. Älgjaktsveckan.

 

Det är något mystiskt med denna vecka, något som inte går att ta på. Även om vi tjuvstartade älgjakten genom att prova på septemberjakt på kalv, är det den här veckan som gäller. Man har höga förväntingar, man är nervös fastän man inte behöver vara det och den spända förväntan som fyller mig när jag vaknar första älgjaktsmorgonen är oerhört speciell. Vi tar veckan dag för dag. Förresten hade jag i år fått förtroendet att vara biträdande jaktledare, riktigt kul, även omdet har varit svårt när jag bott i Borlänge... Men jag har ändå gjort mer jobb än de flesta inför denna jaktsäsong. Och tyvärr missade jag även slaktdagen på lördag då jag på grund av andra privata angelägenheter inte kunde vara med.

 

Första dagen, första morgonen. Den är som sagt speciell. Man kunde nästan ta på känslan när man stod där, tillsammans med alla andra som var samlade tillsammans. Båda jaktlagen skulle starta jakten tillsammans, Sillerölaget och U-laget. Uvlidmorarna var dagens såt som skulle avklaras. Vi hade dessa pass lottade och jag hade blivit tilldelad pass N12. Ett riktigt hett pass, i alla fall i teorin. Teorin skulle i detta fall visa sig vara helt rätt, även om oturen grinade mig i ansiktet, och det hela slutade med en hund långt utanför jaktmarkens gränser.

Efter en lugn första timme på passet blev det upptag en bra bit i från mig av Texas, Jonas Nilssons hund, en riktigt bra hund men också en riktig jaktidiot. Det rörde sig en stund runt omkring i min del av såten, men ville inte visa sig för passkyttarna. Efter ytterligare en stund började drevet röra sig åt mitt håll, men jag satt ännu lugnt utan att förvänta mig eller hetsa upp mig nämnvärt. Helt plötsligt skymtar något långt framför mig i den täta vegetationen. En älg på väg snett mot mig! Med en ökande andhämtning och en sökande blick försöker jag få syn på vad det är för älg, samtidigt som den kommer skenande snett mot mig, påväg ut mellan mig och Christer (som är min passgranne). Jag har egentligen bara en skottgata på det här passet och jag höjer bössan och siktar på älgen genom all vegetation och ris, och ser tillslut att det är en väldigt stor älgko. Jag gör mig beredd. Men riktningen älgen har är inte alls bra och när den kommer ut i skjutgatan, ser jag egentligen bara "ett stort arsel i fullt sken". Skott var för mig otänkbart. Oturen grinade mig illa i ansiktet, vilket skulle visa sig följa med genom hela veckan.

 

Dagen började med ett pass vid Rispflötten, en större myr med små mindre tjärnar. Orrspel brukar vara förekommande, så var också fallet idag. De svarta orrtupparna spände upp sina stjärtfjädrar och spatserade runt på myren 200 meter ifrån mig. Förövrigt så var det de enda intressanta som inträffade. I alla fall på första drevet.

 

Andra drevet blev Norra delen av Lömberget. Här skulle det visa sig att jag troligen var en klantig reaktion ifrån att få skjuta min första älg. Så här gick det till. Passen skulle lottas vid "korvgrillningssamlingen", men i trängseln och ruset för att få tag på ett pass, blev jag av någon anledning utan pass och blev tilldelad ett i efterhand. Pass N5, alldeles norr om Busjön på ett större hygge.

Det var kyligt. Vinden blåste från norr. Jag kände att jag ville göra en eld, men jag hade ingen egen ved med mig. Därför började jag samla in torr grenar i närheten, vilket det fanns gott om. När jakten drog igång och det var tillåtet att skjuta samlade jag fortfarande grenar och byggde upp en liten eldstad framför stolsryggsäcken.

Under den kommande timmen hörde jag diverse hundskall, vilket gjorde att mitt eldningsförsök hamnade i stå. Men efter ett tag satte jag mig på huk och började försöka få igång elden med tändstickorna, utan vidare lyckat resultat. När jag stod där på huk, med koncentrationen riktad från jakten, hände det. Ett tydligt knak rakt framför mig, inne i skogen framför hygget. Jag tittade upp, där kommer en älg! Jag ställde mig hastigt upp, tog tag i bössan och tog ett alldeles för stort steg till höger. Det skulle jag inte ha gjort. Kon stannade upp precis i kanten av hygget, stirrandes stint på mig. Och därefter kommer en kalv. Denna skjutbara kalv stannar precis inne bland träden, visandes inget mer än en liten del av huvudet.

Utan min snabba reaktion med ett steg och alla rörelser hade de antagligen kommit ut på hygget, men nu hade de sett mig och det var försent. Kon kastade in tillbaka i skogen och inte långt efter henne rusade kalven. Ännu en skottchans sprang nu iväg över skogens gröna golv... 

De lyckades senare leta sig ut vid ett obemannat pass inte långt från mig...

 

Jakten denna dag skulle bedrivas i det kanske mest "kända" berget runt omkring Yttermalung, Flöttberget. Ett gammalt köttberg som Morfar säger, där det alltid skjutits oerhört med älg genom tiderna. Några år när jag själv inte jagat, men varit med morfar på pass vet jag att det skjutits över 10 älgar på några timmar.

Inför detta område, som jagades tillsammans med U-laget, hade passen redan lottats. Jag hade haft turen att få pass 48 i Norra delen av Flöttberget, i Malungsrået. Ett riktigt bra pass, men oerhört trångt och väldigt svårt att skjuta om det nu skulle komma något.

 

Dagen började lugnt. Alla hundar verkade vilja driva sina älgar söderut, och på håll kunde man ana en första smäll. Det skulle visa sig i slutändan att inte en enda hund hade varit i de allra nordligaste delarna framför mig för att söka, utan de höll sig i mitten eller i den södra delen av såten. Allt eftersom jag började slappna av efter den tidiga morgonens anspänning kom kylan krypande, och med veden jag lagt dit tidigare under sommaren gjorde jag up en värmande eld.

Medan jag satt där och tittade, böjde mig framåt för att få tag i en liten bit ved så såg jag något i ögonvrån. En älg påväg! Jag satt blickstilla, men den anade något och stannade. Jag tittade noga och konstaterade att det var ett ensamt hondjur. Inte lovligt om det inte var en hund efter. Så jag sträckte mig inte ens efter bössan i detta skede, utan rapporterde viskande i radion vad jag hade sett.

En stund senare på eftermiddagen, när man nästan hade gett upp. Efter ätande och fifflande, ser jag något i ögonvrån igen. En älg! Påväg rakt mot passgrannen (Janne H). Passen sitter så tätt att vi ser varandra. Jag ser att han höjer bössan, men enligt mig ser det ut som en kviga. Inga horn och ensam brukar betyda kviga. Sekunderna gick! Älgen tog några, något stapplande steg i sidled framför passgrannen och stannade igen. PANG! Älgen föll ihop direkt. Jag såg hur passgrannen började gå sakt mot älgen, som rörde sig lite. Ett skott till, ett sista avfångsningsskott krävdes. 

Det första jag tänkte när det small var: "Jaha, var det en liten pinntjur alltså"... Men när Janne rapporterade till jaktledaren vad han skjutit blev jag paff, "jag har skjutit en ensam kalv". Jaha, intressant! Efter avslutad passning tittade vi noga på kalven. U-laget hade haft en påskjuten kalv dagen innan som de spårat in i detta område. Och se på fan, höger framben var avskjutet. Det blev väldigt lyckat det där. Är det något jag hatar så är det att se ett djur som lider, som plågas av ett dåligt skott på grund av dåligt omdöme. Nu säger jag absolut inte att det var så i detta fallet, utan bara att det ofta brukar kunna vara så. Man ångrar aldrig ett skott man inte avlossat!!!

 Resten av veckan fortsatte med fint väder. Såg någon ensam ko som i detta skede av jakten inte var skjutbar. 

 

Dessutom skulle jag åka bort och missade saktdagen och fick en j*a massa hjälp av alla med att ta vara på mitt älgkött. Vissa har det bra! (jag!)

 

Snart kommer en redogörelse för hur det gick i Härnum 2013. Dovhjortar utlovas! ;)