Nu har det varit tyst ett bra tag!

 

Blir nya tag snart! Har haft en helg i Borlänge med Cattis, så ingen jakt. 

 

Var ute på lite bäverspaning i slutet av förra veckan, men det gav inte så mycket!

 

Ha det!

 

Anders

Det senaste halvåret har många tankar handlat om ett bilköp, behöver ny bil NU! Men bilköp skapar någon typ av ångest som gör att man blir handlingsförlamad och extremt förvirrad...

 

Jag ger snart upp... Vad kostar ett busskort?

 

Mvh 

 

Anders

 

 

 

 

Eftersom Cattis skulle på filmkväll till en kompis i fredags kväll fick det bli en snabbvända i bäverskogen, vid bäverån, i snålblåsten. Usch vad jag frös, ändå satt jag bara ute i ca 1,5 tim, men det räckte gott och väl!

 

Efter att jag med mycket möda och stort besvär tog mig till platsen där jag skulle parkera bilen, så blev det att pulsa en bit i snön för att kunna ta sig fram till ån. Volvon fick verkligen bekänna färg rejält på vägen dit. Att den höll bevisar att det är riktig svensk kvalitet, då vägen var halvt bortspolad på vissa ställen med djupa fåror tvärs över vägbanan som följd. Det small oroväckande när man åkte över dessa. Men med en lätt fot på gasen och en känsla för att köra på sämre vägar, så klarade jag och bilen mig igenom ytterligare en prövning. Jag tror att det är viktigt att veta hur och var man ska köra när man kör på sämre vägar eller i terräng, etc., det spelar ingen roll hur mycket fyrhjulsdrift eller hur mycket låsbara diffar man har i bilen om man kör på fel ställen, håller sig på fel sida av vägen eller gasar och bromsar på fel ställen.

 

Men nog om det. Tillbaka till själva jakten. Det blev en del pulsning genom skogen ett par 200 meter innan man kunde skymta ån mellan trädstammarna och stegen kortades, blev till tysta smygande minikliv. "Tänk om bävern sitter uppepå landi närheten" tänkte man, för då krävs tystnad och lugna steg utan stamp. Bävern känner direkt på vibrationerna i marken om nått är på gång. Nog ser den dåligt, har dålig hörsel och kan framstå som klumpig och dum, men när det kommer till att känna vibrationer och använda näsan så är den nog svårslagen. 

Jag närmade mig ån i sakta mak, kikandes mellan träden med min Bushnell-handkikare av billigare sort, som tjänat mig väl de två säsonger jag använt den, men inget kunde skymtas i vattnet eller på land.

"Eller! Där simmar ju något!!" Spänningen stiger plötsligt lavinartat och jag stannar upp mitt i steget. Stirrar ut i vattnet, försöker urskilja vad det är för något. Jag för kikaren till ögonen..."Nej, en and...".

 

Jaja, tänker jag och ställer ner foten som hängt i luften i två minuter och tar några försiktiga steg ut till kanten av ån och tittar uppströms och nedströms. Där är bäverhyddan 50 meter uppströms, men ingen bäver. Jag tar mig så fort jag kan men ändå så försiktigt det bara går, till favoritstället. Där jag alltid sitter när jag är där. En sten man kan ligga och ta stöd mot om det skulle komma en bäver och man bestämmer sig för att skjuta.

 

Framför mig simmar två kanadagäss, troligen samma par som var där ifjol när jag satt där.Med en stark nordanvind rakt i ansiktet är förhållandena bra. Nu saknas bara en bäver.

Det dröjde inte länge innan det kommer någonting farande genom vattnet 150 meter bort och skapar en mindre våg bakom sig, som en båt, fast i mindre skala. När man ser detta kan man inte ta miste på vad det är. En bäver är på ingång. Men den sätter sig på fel sida ån. Så nära men ändå så långt borta. Ett skott från min .222:a och det ligger 2 km av pulsande igenom blöta, snöbeklädda myrar eller en simtur i 0 graders vatten mellan mig och bävern. Nej, att skjuta den på fel sida ån är inte att tänka på just nu, det är för sent och för dåliga förhållanden för det. Så det blir att vänta.

 

Den sitter på kanten! Sedan glider den ner i det kalla vattnet, lika graciöst som vinden smeker den bruna, döda vassen framför mig. "NU!! NU SIMMAR DEN ÖVER PÅ RÄTT SIDA ÅN!!!". Jag gör mig redo, siktar på den genom kikariktet. Nejdå, den skulle bara skämta aprillo med den förföljare som den inte vet att den har. Luras genom att vända tvärt mitt i ån efter att helt säkert ha siktat in sig på min sida.

Så fortsatte det. Tre gånger till skulle hjärtat flyga upp i halsgropen och jag böja mig ner och titta genom kikarsiktet, bara för att åter se denna smarta bäver vända mitt i ån. Det slutade inte förrän den kom i ån tio meter från mig och vände återigen till fel sida, för att sätta sig på sin hydda, tvärs över ån från mig, på 20 meters håll. Jag kikade på den med kikaren, vette tusan om inte jag såg en tunga som lipade åt mig! Nej, ikväll var inte kvällen då jag skulle få skjuta min första bäver, det var en kväll då jag fick studera ett av våra mest intressanta djur på nära håll.

Det började bli sent, mörkret sänkte sig snabbt och när den satt där på hyddan mitt emot mig så bestämde jag mig för att det var dags att bege mig hemåt. Jag reste mig! Bävern stelnade till och gled sakta ner i vattnet. Den simmade några vändor framför mig, helt orädd i dess rätta element. Gled sakta med strömmen nedströms. Den började närma sig min vittring. PLASK!!!! Den dök med det karaktäristiska plasket som signalerar att "Jag vet allt att du är där, fast jag varken hör eller ser dig", men den kom upp lika fort och fortsatte glida fram och tillbaka innan den fått nog. Den simmade mot hyddan och med dagens sista ljus försvann den in i hyddan med ett ljudlöst dyk.

 

Det är alltid en upplevelse att gå ut i skogen. Man vet aldrig vad som händer och man vet aldrig om man får något byte med sig hem. Jag är jägare, men inte bara med ett vapen. Jag är också en jägare som jagar upplevelser. Upplevelser som så väldigt få får vara med om, upplevelser som jag unnar den storstadslevande organismen; människan, att få uppleva. I fredags jagade jag och bytet blev en upplevelse. Nästa helg, eller nästa år jagar jag, och bytet kanske är en bäver eller kanske ett rådjur. Att vara jägare är inte att vara mördare. Det gäller att visa respekt för viltet och vad kan vara mer respektfullt än att hålla igen avtryckarfingret och istället få en upplevelse som du kan spara för evigt. 

När solen försvann och jag sakta och försiktigt i bilens strålkastarsken försökte ta mig förbi de hinder som vägen satt upp för mig, så var jag nöjd över kvällen. Jag hade ingen död bäver i bakluckan,men jag hade en levande bäver i mitt minne, en upplevelse som egentligen blivit förstörd av ett skott.

 

För mig är dessa minnen livskvalitet. Och kom ihåg kära jägarvänner...

 

...jakt är så mycket mer än bara ett skott!

 

 

Mvh

 

 

Anders

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredag, återigen helg. Veckorna går i en rasande fart och tro det eller ej, jag har en hel del jaktrelaterat denna helg också!

 

1. Eventuellt bäverjakt ikväll när min andra hälft är med tjejgänget. Annars blir det bäverjakt imorgon när vädret ska vara utomordenligt. Har två ställen jag skulle vilja försöka på. På ett av de ställena är min bakrundsbild på bäverhyddan tagen. Där har jag redan sett en bäver i år dessutom, under min rekningturné.

 

2. På lördag är det dags för årsmöte i Vildmarksbyn i Tiomilaskogen. Det gäller ett av älgjaktslagen jag är med i, det i Brunnberg. Det är första gången jag är med på ett sånt, ska bli intressant att höra vad de har att säga.

 

 

För övrigt kan jag rapportera att jag siktat två fina sextaggare, råbockar, som jag kommer försöka hålla ett öga på fram till premiären 16 augusti. Sedan är det bara att hoppas att man har turen att få se dem nån mer gång då dessa är svåra att få syn på, och än svårare att få skjuta. Såg för övrigt en hel del rådjur, men det är viktigt att inte överskatta beståndet nu på våren. Detta eftersom de nu kommer ut på de bara åkrarna för att kunna äta upp sig efter vintern och exponerar sig väldigt bra. De jag såg igår var så upptagna med att äta att jag smög in på 40 meter utan att de märkte mig.

 

 

Mvh

 

Anders

Lämnade alla tankar om jakt igår kväll för att titta på lite fotboll. Nämligen IK Brages hemmapremiär i Superettan. Det gick så där, då det blev 0-0 mot ett väldigt bollskickligt Östersund som imponerade på mig. De var lite bättre än vad jag mindes att de var då jag mötte dem i Division 1. Man saknar tiden när man sprang ut på "Vallen" inför ca 2000 åskådare! Som på den fina actionbilden bilden här nedan när vi mötte Falu FK i division 1.

 

 

Nu är de på plats i alla fall, de två saltstenarna som jag köpte!

Inte mycket, men något i alla fall, som kanske kan hjälpa någon Älg eler något Rådjur. 

 

 

Mvh

 

Anders

 

 

God morgon!

 

Såhär på en söndagsmorgon så sitter man uppe och är pigg och kry, är nog många som inte är det just denna dag under veckan. 

 

Jag sitter här och funderar lite på två helt olika saker. Dels de där saltstenarna som ska upp, vart de ska sitta, hur de ska sitta och när jag ska sätta upp dem. Dessutom sitter jag och funderar på den eventuella resan ner till Härnum nu under våren. (Jag kallar det Härnum även om inte Victor bor exakt i Härnum) Hoppas det blir av. Är så himla roligt att vara där nere och hälsa på. Det spelar ingen roll om man får skjuta nått, det spelar ingen roll om det regnar varje dag (som det gjorde senast vi var dit), det är lika trevligt ändå. 50 mil enkel resa att åka spelar ingen roll för att få hälsa på dem under en helg. Det vore roligt om Inge och Christer vill följa också, då jag unnar Morfar att få se och skjuta ett vildsvin. Men de är väl lite bekväma så dom orkar säkert inte åka! ;-)

 

Nästa vinter tänker jag förövrigt försöka planera en toppfågeljaktshelg för dom om de är intresserade och om förhållandena är bra. Funderar på om vi skulle prova sova en natt i någon av stugorna som finns. Vi har ju stugan vid Åtjärn som Inge & Christer äger,annars finns ju jaktkojjan uppe på Kölingen. Vi måste ju försöka bjuda tillbaka med det lilla som vi kan erbjuda. Kanske en bäverjakt nästa vår skulle vara intressant också, då jag har lite bra ställen både i Yttermalung och i Brunnberg.

 

Den här bilden tog jag under den kvällen Victor bjöd med mig till Kulla i höstas. Den visar utsikten från "Daniels torn" som jag tror de kallade det, eller åtminstone nått liknande. 

 

 

 

 

 

 

Mvh 

 

 

Anders

Spontanköpte saltstenar idag på Granngården. Tycker det är väldigt dåligt med tankar kring eventuell viltvård här uppe hos oss. Speciellt om man jämför med de södra delarna av Sverige. Jag tror att viltet i Yttermalung (bland annat) skulle må väldigt bra av lite viltvårdsåtgärder inför vintern och vårvintern och om det inte händer något på nått annat sätt så får man ta saken i egna händer.

 

Jag tänker sätta en saltsten i närheten av Sillerö och i direkt anslutning till Lömma. På ett skifte som ägs av Morfar och Christer som liggeren liten bit in på vägen mot Flöttberget. "In vid an Mick" som vi brukar säga här uppe.

 

Sen kommer en att sättas upp vid kojan som jag satte upp. Dels för att det är lättåtkomligt och dels för att det kan vara roligt att kunna sitta i kojjan och se eventuella djur och kanske ta kort på dem.

 

En annan viltvårdsåtgärd som jag planerar inför nästa höst/vinter är att bygga en ny typ av foderbord som man kan mata rådjuren i. Såg den här modellen på ett forum och tänkte göra ett försök att bygge ett under sommaren! Tänker nog placera det i närheten av där jag planerar att sätta den första saltstenen.

 

Så här ser foderbordet ut:

 

 

 

Mvh

 

Anders

Nu när det börjar gå mot vår och sommar börjar tankarna gå till kikarsikten och funderingar dyker upp kring om man ska byta upp sig eller inte. Jag behöver ju i och för sig ett nytt sikte till älgjakt och andra drevjakter som man kanske kan komma att vara med på, så det kanske inte är så konstigt. Alltså ett mer renodlat lågförstorande sikte.

 

Jag har sneglat på, funderat över och läst runt en hel del, och även fastnat för några modeller. Dessa tänkte jag gå igenom här. Dessa är modeller som många har rekommenderat på diverse forum och i diverse jakttidningar. 

 

Swarovski Z6i 1-6x24

Kahles Helia 5 1-5x24

Meopta Meostar R1 1-4x22

Meopta Meostar R2 1-6x24

Trijicon 1-4x24

 

Som en kort sammanfattning kan man nog säga att Swarren och Helian spelar lite i en annan liga gentemot de andra tre rent optiskt och när det gäller synfält, etc., men då är priset även därefter. Dock kan man hitta dem relativt billigt utomlands (i jämförelse mot svenska priser). De andra tre, speciellt de från Meopta sägs vara väldigt mycket för pengarna (R2:an är dock helt ny så svårt att säga, desamma gäller även Helian) och Trijicon och dess riktmedel (en lysande triangel) är det många som gillar.

 

Swarovski Z6i 1-6x24

• Objektiv diameter: 24mm.
• Tubdiameter: 30mm.
• Riktmedel: Belyst #4i, CDi, LDi icke medförstorande.
• Vattentät: Ja.
• Fukttät: Ja.
• Coating: Swarotop, FMC.
• Utgångspupill: 9.6-4mm.
• Ögonavstånd: 95mm.
• Dioptriinställning: -3 till +2.
• Ljustransmission: 90%.
• Synfält: 42.5-6.8m/100.
• Skymningsfaktor: 2.8-12.
• Träfflägesjustering 100m: 15mm/klick.
• Maximal höjd/vind justering 100m: 2m.
• Längd: 296mm.
• Vikt: 460g.
• Garanti: 10 års.

       

 

Kahles Helia 5 1-5x24i

• Förstoring: 1-5x.
• Objektivdiameter: 24mm.
• Tubdiameter: 30mm.
• Utgångspupill: 9.6-4.8.
• Ögonavstånd: 95mm.
• Dioptrijustering: +2/-3.5.
• Synfält: 42.3-8m/100m.
• Riktmedel: belyst 4-dot eller P-dot ickemedförstorande.
• Skymningsvärde: 3.1-11.
• Antal mm/klick: 15mm/100m.
• Höjdjustering: 2.2m/100m.
• Längd: 278mm.
• Vikt: 470g.
• Garanti: 25 års.

Här kommer lite stämningsbilder från årets jaktsäsong.

 

Bild 1 och 2 visar en orre skjuten vid Våltjärnsflötten. I närheten av min byggda vakkoja. Jag smög mig in på ca 110-120 meter, så skottet blev inga problem då jag hade min Tikka T3 Varmint. Och trots kaliber .308 med Norma Jaktmatch blev det inga skador alls på köttet. Med sådant trevligt väder och med ett lyckat skott blev det en väldigt trevlig upplevelse. Det finns väldigt få jakter som är så spännande som när man smyger mot en fågel som sitter i topp! Bytet var så vackert så jag var tvungen att sätta mig ner och njuta av stunden och visa vördnad mot viltet som jag nedlagt, det var en trevlig stund. Det var även då dessa bilder togs.

 

 

  

 

 

Bild 3 visar en liten eldbild från extrajakten i Brunnberg. Väldigt tråkigt väder med regn regn och åter regn. Dock hade man trevligt sällskap hela helgen! Kim Andersson från Borlänge, Victor Gustafsson och Jonas Magnusson från Småland (Härnum & Loftahammar). Hade ett riktigt minnesvärt ståndskall alldeles innanför skogskanten på andra sidan hygget där jag satt på pass. Kon och kalven behagade dock inte komma ut framför mig, men spännande var det!

 

 

 

Bild 4 är en bild från vår åtelkamera! En fin räv som klarade sig hela året trots idoga försök att få tag på den. Här syns den med en köttbit i munnen från åteln! Nästa år tar vi den!!!

 

 

 Bild 5 visar mitt första vildsvin någonsin! Här tillsammans med guiden Victor Gustafsson. Slaktvikt 18 kg, perfekt grillgris, som dock gick till någon annan i Victors jaktlag. Då de har lite andra regler där nere jämfört med oss här uppe!

 

 

Mvh

 

Anders

 

På jaktfronten inväntas nu våren. Man vill gärna att den kommer så fort som möjligt då jag har siktet inställt på en bäver så fort isen släppt. Nog skulle man kunna sätta sig ute vid nån vak och vänta, men det förstör hela upplevelsen tycker jag. Därför får man gott vänta.

Då var det dags att summera årets jaktsäsong. Fortfarande återstår bäverjakten, om det blir någon sådan med tanke på snön och istjockleken. Men om man då skulle ta och summera säsongen räcker det i stort sett med ett litet ord. Fiasko.

Både vad gäller upplevelser och jaktlycka har denna jaktsäsong varit mindre lyckad. Det beror troligtvis både på minskade jakttimmar, sämre tillgång av vilt på jaktmarkerna, vargens fortsatta utbredning och ingen tillgång till jaktmarker under alla vardagar.

 

Dock kan nämnas att jag under året fick nedlägga ett vildsvin under vårt årliga besök hos Peo och hans son Victor. För övrigt en av de trevligaste händelserna varje år. Som man ser fram emot inför varje jaktsäsong. Det kommer att komma mer information kring dessa resor framöver när bloggandet kommit igång på riktigt.

 

Årets nedlagda vilt blev alltså:

 

- 1 räv

- 1 orre

- 1 vildsvin (Brungris-Galt)

 

Inte mycket att hänga i julgranen, men det är alltid en upplevelse att vara i skogen. Anledningen till den relativt begränsade skottlistan är troligtvis till största del att jakttimmarna minskat betydligt då jag inte kunnat jaga alls under vardagarna!

---

Ni kan förresten förvänta er att det kommer att dyka upp fler bilder framöver då jag nyligen investerat i en systemkamera som ska få följa med mig ut på en del äventyr.

---

Det ser även ut som att jag får jaktmark i Borlänge till nästa säsong, vilket kommer göra att jakttimmarna blir betydligt fler!

 

 

Mvh

 

Anders