Jaktiyttermalung.blogg.se

Nu var det evigheter sedan jag skrev något på den här sidan. På grund av oväntade händelser, minskad lust och andra personliga händelser har helt enkelt inte orken funnits till att skriva något här. Däremot finns en hel del att berätta. Vi har Härnum alá 2013, septemberjakt på älg, en hälg med rådjursjakt i Borås och vi har den ordinarie älgjaktsveckan.

 

Jag tycker att vi börjar försöka ta oss igenom de otaliga minnen som skapats hittills under hösten, och jag tycker att vi börjar med det senaste. Älgjaktsveckan.

 

Det är något mystiskt med denna vecka, något som inte går att ta på. Även om vi tjuvstartade älgjakten genom att prova på septemberjakt på kalv, är det den här veckan som gäller. Man har höga förväntingar, man är nervös fastän man inte behöver vara det och den spända förväntan som fyller mig när jag vaknar första älgjaktsmorgonen är oerhört speciell. Vi tar veckan dag för dag. Förresten hade jag i år fått förtroendet att vara biträdande jaktledare, riktigt kul, även omdet har varit svårt när jag bott i Borlänge... Men jag har ändå gjort mer jobb än de flesta inför denna jaktsäsong. Och tyvärr missade jag även slaktdagen på lördag då jag på grund av andra privata angelägenheter inte kunde vara med.

 

Första dagen, första morgonen. Den är som sagt speciell. Man kunde nästan ta på känslan när man stod där, tillsammans med alla andra som var samlade tillsammans. Båda jaktlagen skulle starta jakten tillsammans, Sillerölaget och U-laget. Uvlidmorarna var dagens såt som skulle avklaras. Vi hade dessa pass lottade och jag hade blivit tilldelad pass N12. Ett riktigt hett pass, i alla fall i teorin. Teorin skulle i detta fall visa sig vara helt rätt, även om oturen grinade mig i ansiktet, och det hela slutade med en hund långt utanför jaktmarkens gränser.

Efter en lugn första timme på passet blev det upptag en bra bit i från mig av Texas, Jonas Nilssons hund, en riktigt bra hund men också en riktig jaktidiot. Det rörde sig en stund runt omkring i min del av såten, men ville inte visa sig för passkyttarna. Efter ytterligare en stund började drevet röra sig åt mitt håll, men jag satt ännu lugnt utan att förvänta mig eller hetsa upp mig nämnvärt. Helt plötsligt skymtar något långt framför mig i den täta vegetationen. En älg på väg snett mot mig! Med en ökande andhämtning och en sökande blick försöker jag få syn på vad det är för älg, samtidigt som den kommer skenande snett mot mig, påväg ut mellan mig och Christer (som är min passgranne). Jag har egentligen bara en skottgata på det här passet och jag höjer bössan och siktar på älgen genom all vegetation och ris, och ser tillslut att det är en väldigt stor älgko. Jag gör mig beredd. Men riktningen älgen har är inte alls bra och när den kommer ut i skjutgatan, ser jag egentligen bara "ett stort arsel i fullt sken". Skott var för mig otänkbart. Oturen grinade mig illa i ansiktet, vilket skulle visa sig följa med genom hela veckan.

 

Dagen började med ett pass vid Rispflötten, en större myr med små mindre tjärnar. Orrspel brukar vara förekommande, så var också fallet idag. De svarta orrtupparna spände upp sina stjärtfjädrar och spatserade runt på myren 200 meter ifrån mig. Förövrigt så var det de enda intressanta som inträffade. I alla fall på första drevet.

 

Andra drevet blev Norra delen av Lömberget. Här skulle det visa sig att jag troligen var en klantig reaktion ifrån att få skjuta min första älg. Så här gick det till. Passen skulle lottas vid "korvgrillningssamlingen", men i trängseln och ruset för att få tag på ett pass, blev jag av någon anledning utan pass och blev tilldelad ett i efterhand. Pass N5, alldeles norr om Busjön på ett större hygge.

Det var kyligt. Vinden blåste från norr. Jag kände att jag ville göra en eld, men jag hade ingen egen ved med mig. Därför började jag samla in torr grenar i närheten, vilket det fanns gott om. När jakten drog igång och det var tillåtet att skjuta samlade jag fortfarande grenar och byggde upp en liten eldstad framför stolsryggsäcken.

Under den kommande timmen hörde jag diverse hundskall, vilket gjorde att mitt eldningsförsök hamnade i stå. Men efter ett tag satte jag mig på huk och började försöka få igång elden med tändstickorna, utan vidare lyckat resultat. När jag stod där på huk, med koncentrationen riktad från jakten, hände det. Ett tydligt knak rakt framför mig, inne i skogen framför hygget. Jag tittade upp, där kommer en älg! Jag ställde mig hastigt upp, tog tag i bössan och tog ett alldeles för stort steg till höger. Det skulle jag inte ha gjort. Kon stannade upp precis i kanten av hygget, stirrandes stint på mig. Och därefter kommer en kalv. Denna skjutbara kalv stannar precis inne bland träden, visandes inget mer än en liten del av huvudet.

Utan min snabba reaktion med ett steg och alla rörelser hade de antagligen kommit ut på hygget, men nu hade de sett mig och det var försent. Kon kastade in tillbaka i skogen och inte långt efter henne rusade kalven. Ännu en skottchans sprang nu iväg över skogens gröna golv... 

De lyckades senare leta sig ut vid ett obemannat pass inte långt från mig...

 

Jakten denna dag skulle bedrivas i det kanske mest "kända" berget runt omkring Yttermalung, Flöttberget. Ett gammalt köttberg som Morfar säger, där det alltid skjutits oerhört med älg genom tiderna. Några år när jag själv inte jagat, men varit med morfar på pass vet jag att det skjutits över 10 älgar på några timmar.

Inför detta område, som jagades tillsammans med U-laget, hade passen redan lottats. Jag hade haft turen att få pass 48 i Norra delen av Flöttberget, i Malungsrået. Ett riktigt bra pass, men oerhört trångt och väldigt svårt att skjuta om det nu skulle komma något.

 

Dagen började lugnt. Alla hundar verkade vilja driva sina älgar söderut, och på håll kunde man ana en första smäll. Det skulle visa sig i slutändan att inte en enda hund hade varit i de allra nordligaste delarna framför mig för att söka, utan de höll sig i mitten eller i den södra delen av såten. Allt eftersom jag började slappna av efter den tidiga morgonens anspänning kom kylan krypande, och med veden jag lagt dit tidigare under sommaren gjorde jag up en värmande eld.

Medan jag satt där och tittade, böjde mig framåt för att få tag i en liten bit ved så såg jag något i ögonvrån. En älg påväg! Jag satt blickstilla, men den anade något och stannade. Jag tittade noga och konstaterade att det var ett ensamt hondjur. Inte lovligt om det inte var en hund efter. Så jag sträckte mig inte ens efter bössan i detta skede, utan rapporterde viskande i radion vad jag hade sett.

En stund senare på eftermiddagen, när man nästan hade gett upp. Efter ätande och fifflande, ser jag något i ögonvrån igen. En älg! Påväg rakt mot passgrannen (Janne H). Passen sitter så tätt att vi ser varandra. Jag ser att han höjer bössan, men enligt mig ser det ut som en kviga. Inga horn och ensam brukar betyda kviga. Sekunderna gick! Älgen tog några, något stapplande steg i sidled framför passgrannen och stannade igen. PANG! Älgen föll ihop direkt. Jag såg hur passgrannen började gå sakt mot älgen, som rörde sig lite. Ett skott till, ett sista avfångsningsskott krävdes. 

Det första jag tänkte när det small var: "Jaha, var det en liten pinntjur alltså"... Men när Janne rapporterade till jaktledaren vad han skjutit blev jag paff, "jag har skjutit en ensam kalv". Jaha, intressant! Efter avslutad passning tittade vi noga på kalven. U-laget hade haft en påskjuten kalv dagen innan som de spårat in i detta område. Och se på fan, höger framben var avskjutet. Det blev väldigt lyckat det där. Är det något jag hatar så är det att se ett djur som lider, som plågas av ett dåligt skott på grund av dåligt omdöme. Nu säger jag absolut inte att det var så i detta fallet, utan bara att det ofta brukar kunna vara så. Man ångrar aldrig ett skott man inte avlossat!!!

 Resten av veckan fortsatte med fint väder. Såg någon ensam ko som i detta skede av jakten inte var skjutbar. 

 

Dessutom skulle jag åka bort och missade saktdagen och fick en j*a massa hjälp av alla med att ta vara på mitt älgkött. Vissa har det bra! (jag!)

 

Snart kommer en redogörelse för hur det gick i Härnum 2013. Dovhjortar utlovas! ;)